Livet

Första dagen som sjukskriven, men jag känner mig nästan mer utmattad än någonsin. Jag vet inte hur jag ska göra för att varva ner. Det är liksom hela mitt liv som stressar upp mig. Vad gör man om man inte orkar med sig själv mer? man kan ju inte direkt lämna sig själv, springa ifrån sig själv eller komma undan.

Jag får ibland en känsla av skräck och vet inte var jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra för att stoppa det, jag vet egentligen inte ens varför det uppkommer. Ibland blir det till och med för mycket för mig och då byts stressen ut mot ett  lugn. Det är så jag vet att jag kommer att kolappsa. Det är som att någon drar en slöja över mig och jag blir lugn så lugn, det är som att vad som helst kan hända men det berör mig inte. Jag känner blodet pulsera långsammare och det är som att min tid går långsammare än andras. Oftast håller detta bara i i kanske 20 sekunder innan jag blir normal igen eller i vissa fall svimmar.

 

Just nu känner jag jag mig som en liten miniatyr av mig själv som springer runt i en labyrint, det är som om att allt borde summera upp men att jag inte kan se lösningen än, vilket antagligen också är fallet. Jag ska kolla upp meditation, det hade kunnat vara något. Måste ju ändå vara ganska bra, och kan vara bra att ha på sitt CV när man senare ansöker till att bli en munk i ett Buddhistiskt tempel. Jag menar man kan ju inte komma dit helt utan erfarenhet. (och ja, jag planerar på att bli den första kvinnliga munken ja).

Dagens positiva: jag lyckades springa hela rundan som jag planerat ut - jag gjorde en väldansgod sallad - jag blev kallad prinsessa - jag hittade ny bra musik jag gillar (Two door cinema club - what you know)